fyrtioett för evigt. Vi ses på andra sidan, min vackra syster. Hon som har lärt oss allt hon kunnat och ibland till och med mer än vad vi velat veta. så som jag förstår att storasystrar måste, har hon trampat upp stigarna liksom gått före som ett blinkade varningsljus i mörkret. fladdrat och dansat och fladdrat och dansat. Det finns inga ord för den, Sarahsorgen. Den tar så mycket plats. Hon tog så mycket plats men ändå fick hon ingen mer. Sarah, jag antar att du var tvungen att gå i förväg. och jag vet att det inte finns något bra svar på varför men jag kan nästan se dej rycka på axlarna och säga ”sånt är livet och sån är döden” och på tal om döden, var och när den än är, så är jag mindre rädd för den nu för att du har visat oss, igen, hur man gör och jag vet att du liksom är - Där. och trots att Där inte är här så känner vi oss omslutna av din värme och jag blundar och vilar mig i minnet av ditt leende och ser framför mig hur du sjunger The Show Must Go On på heaven-efterfesten där ingen jävel har hört talas om sista beställningen. Vila i frid. Vi älskar dig så mycket.